FITTKAOS OCH ARKITEKTUR av Carolina Falkholt

I've been trying to show you over and over
Look at these my child-bearing hips
Look at these my ruby red ruby lips
Look at these my work strong arms and
You've got to see my bottle full of charm
I lay it all at your feet

P.j. Harvey – Sheela-Na-Gig, 1992

På ett nästan tröttsamt sätt har Carolina Falkholt blivit förknippad med sina målningar av fittor. Det är visserligen inte svårt att förstå. Målningarna provocerar, kittlar, förvirrar, skapar obehag och frihetskänslor. Där vissa ser ett feministiskt ställningstagande mot den patriarkala normen ser andra en omoralisk provokation som sexualiserar det offentliga rummet och skadar de unga. Många vet inte ens vilket ord de ska använda och tar illa vid sig när konstnären på ett naturligt sätt refererar till kvinnors kön som just fittor.

Carolina Falkholts målningar av nakna fittor kan tolkas utifrån traditionen av anasyrma, det vill säga den kulthandling där kvinnor lyfter på kjolen och blottar sig för att skrämma bort ondska, samt avbildningar av denna handling. Fenomenet finns beskrivet sedan antiken och grundar sig i det kvinnliga reproduktionssystemets starka kopplingar till tabun, myter och rädslor, men också till dess reproduktionsförmåga. Kvinnans förmåga att föda barn blir något övernaturligt och vaginan en passage mellan den här och den andra sidan. Det finns mängder med historier, folklore och konstverk som anspelar på anasyrma. På medeltida kyrkor och slottsbyggnader i delar av norra Europa och på de brittiska öarna var det exempelvis vanligt med utskurna kvinnofigurer, så kallade sheela na gig, som exponerade sina överdrivet stora vulvor och som skulle skydda mot ondska. På ett viktigt plan skiljer sig anasyrma från att blotta sig. Den senare exhibitionistiska akten har som syfte att hetsa upp den som blottar sig, medan anasyrma har som syfte att påverka den som utsätts för gesten. En annan viktig aspekt av anasyrma är att det är en frivillig, provokativ gest av kvinnan själv. Det kan till och med bara vara ett avväpnande sätt att locka fram ett skratt. Denna form av nakenhet står i kontrast till nästan all kvinnlig nakenhet i dagens samhälle.

Anasyrma representerar en nakenhet som inte är till för att tillfredsställa en manlig blick utan istället provocera, skapa skräck och bringa ur fattning. Och i många fall gör Falkholts målade fittor just det och den sorgliga slutsatsen blir att det beror på att fittan i dagens samhälle är lika omgärdad av tabun, myter och rädslor som någonsin förr.

/Andréas Hagström,
frilansskribent och programansvarig vid Göteborgs Konsthall