Gabriella Olshammar

ÅTERVINNING och STADSFÖRNYELSE 

Jag kommer genomföra ett mycket avgränsat forskningsprojekt i Ringön under sammanlagt några veckor. Jag arbetar vid Göteborgs universitet och har forskat inom stadsbyggnad och kulturvård med ett intresse för småskaliga centralt belägna industriområden, som används av blandade företag och aktiviteter som reparation, second-hand och kulturverksamheter. I mitt projekt kommer jag titta på Ringön som en plats för olika slags återvinning och som resurs för allt det underhåll som krävs av byggnader, prylar och fordon för att staden ska kunna fortleva. Jag kommer jämföra vad som pågår i Ringön idag med de visioner som finns för Ringön som del av Centrala Älvstaden. Det finns en uttryckt vilja från Göteborgs stad att förnya bebyggelsen och sammansättningen av verksamheter i Ringön i långsam takt, och att ta hänsyn till den småskalighet som råder där nu. I kommunen finns också en uttryckt vilja att skapa planeringsprocesser som inkluderar alla berörda parter. Men vill alla som närvarar i Ringön idag delta i en sådan process och hur bör den i så fall genomföras? Jag hoppas få chans att komma till tals med verksamma i Ringön som kanske inte känner sig hemma i de nya planerna eller planeringsprocesserna och se om jag kan lyfta fram några av deras perspektiv.

I början av 2000-talet skrev jag en avhandling om det område på Centrala Hisingen som kallas Östra Kvillebäcken och nu är helt nybyggt. Jag ville berätta att det i området på 1990-talet fanns många seriösa företagare och kulturföreningar som på kreativa sätt använde sig av den då småskaliga, enkla och bitvis nedgångna bebyggelsen. De gjorde detta i väntan på beslut från kommunen och fastighetsägarna om vad som skulle ske med området. Situationen var provisorisk och osäker för brukarna, men sträcktes ut i tiden till flera decennier. Av den anledningen döpte jag situationen till ett ”permanentat provisorium”. Det här är ett fenomen man kan se även på andra håll (kanske i Ringön?) och symboliserar att livfulla och kreativa verksamhetsmiljöer vuxit fram till trots men också tack vare hot om rivning och förflyttning. Det kan handla om sociala, ekonomiska och estetiska kvaliteter som inte lyckas vinna formellt erkännande utan accepteras i akt av sina tillfälligheter. Jag undrar om inte en liknande situation gäller för Ringön idag, vilket skulle kunna betyda att den närvarande återvinningsverksamheten inte fullt ut erkänns som värdefull, trots visioner om en hållbarare framtid där vi hushållar bättre med resurser, återvinner och reparerar.

I projektet kommer jag arbeta nära filmaren Kristina Meiton.